Jaha, kanske skulle skriva något här också? Bara för ovanlighetens skull alltså.
Jag fick ett brev igår, superduperglad blev jag då! Jag gillar att få dom där breven. Det är som att få sätta sig på avbytarbänken ett tag när jag läser dom. I löööjk it.

Men jag gillar närhet bättre.

Jag håller på att få svåra känslor i min kropp. Är nog nära ett så kallat nervsammanbrott. Jag vet visserligen inte hur ett sånt känns, men om det jag känner ju inte kallas sammanbrott överhuvudtaget så... Då tar jag en väska och lägger mig i den. Jag saknar R så fruktansvärt mycket just nu. Kan det inte bara bli december typ megafort så att jag kan få ha någon att kramas med ibland? Jag saknar ju våra mysnätter, våra små stunder tillsammans. Det blev inte väldigt många, men tillräckligt för att han skulle fastna hos mig. Och jag har fått första brevet. Gosh, höll på att börja gråta när jag läste! Det stod väl inte något speciellt i det så, bara att jag blev så sjukt glad över att få det.
Fyllde i en blankett om besökstillstånd, så det lär väl dröja någon vecka innan jag får veta om jag blivit godkänd att besöka honom. Men det borde inte vara några problem.

Jag fick brev! Igår kom brevet oh jag känner mig alldeles upprymd, lycklig, glad och.. Besviken? Kanske lite bara. Blev väl mest besviken över sanningen, men samtidigt lite glad. Sanningen är alltid bäst att höra, fast den kan göra jävligt ont. I det här fallet gjorde den inte ont någonstans. Egentligen.
Men nu är jag glad och jag är väl glad? Jag är tydligen glad... FÖR JAG HAR FÅTT BREV!

Jag har tagit fyra stycken Citodon idag och det är första gången ever som jag känner mig groggy efter att ha tagit dom. Det är en skum känsla, jag är helt matt i kroppen, känns inte riktigt som att jag kan kontrollera mina rörelser. Så kan det gå ibland.

När A-K och N kom tillbaka från deras lilla tripp ner till Karlsborg ringde jag till Närakuten. Vi fick en tid redan efter tio minuter, så det var bara för mig att klä på Ticke och slänga ner honom i vagnen och rusa ner till sjukhuset. Läkaren som vi fick träffa verkade vara ganska trött. Han kikade lite snabbt i öronen på pluttson och så sa han att "han verkar ju må ganska bra ändå, tycker inte mamma det?". Ehm, jo, absolut. Det är ju därför jag sliter med honom ner till läkaren? Jag bad honom kolla Ticke i halsen, men han såg så fin ut där också, så då är han ju frisk. Kanske prova ta tempen på honom och se hur hög febern är? Jag har ju ändå gett Christopher massa Ipren och Alvedon idag, så lite borde den ju ha gått ner kan man tycka. 40,1 grader varm var mitt lilla hjärta. När läkaren såg det tog han en snabbsänka, men den var helt normal. Inga fel på min grabb, inte! Men nu är det väl bara vänta ut allting, han lär ju ha ett virus i kroppen som inte brutit ut ännu. Och så är det väl bara förbereda sig på nästa tur till akuten, för med feber kommer astma. Det brukar iallafall gälla för Ticke...

---

Imorgon lär det bli en rätt lugn dag, jag ska försöka städa undan ordentligt både i mitt rum, i hallen och i vardagsrummet. Börjar bli skapligt trött på stian som vi svin lever i. Fast så farligt är det inte..
Om jag ska orka göra någon nytta imorgon är det nog dags att jag går och lägger mig.

Christophers feber har fortfarande inte gått ner och nu har han fått Ipren två gånger. När han har vaknat till liv igen ska jag ge honom en tesked till och blir det inte bättre då får vi väl avvakta till imorgon. Bara inte astman kommer i samband med det här också... Den har en tendens att dyka upp när han får feber och då blir det väl akuten nästa. När är man berättigad till VIP-kort hos akuten förresten? Haha..

Min mensvärk dödar mig riktigt långsamt. Om ingen kommer hit och ger mig någonting som är riktigt smärtstillande så kommer jag gå in i väggen. Inte gå. Jag kommer springa in i den satans jävla väggen med magen före! Jag pallar inte längre. Och nu kommer dessutom migränen snart slå ut och härja sönder hela mitt innanmäte.

Idag är det Christophers tur att vara sjuk. Han har feber och trots att jag har gett honom Ipren så går inte febern ner någonting. Just nu ligger han i soffan, utan blöja (!) och myser lite grann. Emellanåt reser han sig upp så att han halvligger och så tar han ut nappen och säger "Jag vill pussa mamma!".
Jag hoppas bara att den här febern går över snart, tycker så synd om Christopher när han är dålig...

Nu är det tillfälle för mig att vara riktigt jävla egoistisk och bara tänka på mig själv. Det är inte så himla ofta jag gör det, men just nu... Är det ett perfekt tillfälle. Jag ska lägga mig i sängen och kolla på Baksmällan och bara vara med mig själv. Dricka ett glas ICA-cola och äta lite chips och förhoppningsvis somna innan filmen är slut.
Somnar jag så kommer jag garanterat vara en mycket bättre mamma till Christopher imorgon om man jämför med idag. Jag kommer vara en mycket bättre barnvakt till Kevin och Tindra. Men framförallt; Jag kommer orkar göra mycket mer med barnen imorgon... Som städa, t.ex!

Peter var här en liten stund och höll mig sällskap. Det var väl trevligt, men jag upptäckte att vi inte har någonting alls att prata om. Vi har verkligen ingenting att prata om och det blev väl lite jobbigt. Sicken tur då att vi kollade på film! Fast just det där med att kolla på film med en kille som man varit på G med tidigare kan vara lite komplicerat. Han ville hålla handen, kramas, gosa och för typ första gången någonsin sa jag nej. Jag kan inte. Jag vill inte. That's it. Förklarade för honom att vi kan vara kompisar, men inget mer. Jag tänker inte göra något med någon överhuvudtaget förrän jag vet hur jag själv känner och vad jag vill. Han blev nog lite stött, men det skiter jag i. Jag måste sluta tänka så jävla mycket på vad andra tycker och tänker hela tiden. Det är det som gör mig dum i huvudet. Ingenting annat. Det slutade iallafall med att han tog en taxi härifrån för bara tio minuter sen ungefär. Gosh, vad jag är bra!

Nu är det inte långt kvar tills A-K och N och resten av gänget kommer hem. Innan dess ska jag, Tindra, Ticke och Kevin ha städat lekrummet så att golvet syns. Just nu ligger det läskigt mycket leksaker på golvet därinne...

Cause I can make a change on my own..

Jag hoppas verkligen att A-K blir glad när hon kommer hem imorgon! Jag har nämligen tvättat deras smutsiga kläder som låg i tvättstugan och vikt ihop det som låg i torktumlaren. Yes, det har jag gjort så nu har hon lte mindre att göra när hon kommer hem. Och jag ska alldeles strax vara ännu duktigare och lyfta in Ticke till deras säng så att jag kan städa ungarnas rum. Ser inte så trevligt ut därinne just nu...
Tindra ska snart få gå och sova, hon ska få titta klart på Pippi (tecknade) först.

Gosh, hur blir jag av med den här evighetshuvudvärken? Mirakelpiller, någon?

Mitt huvud kommer snart sprängas i miljontals små molekyler. Jag har tagit två Citodon inom loppet av fyra timmar, men det blir inte bättre. Blir visserligen inte sämre heller, så det verkar inte spela någon roll om jag tar värktabletter.
Oliver är iallafall hämtad av Kniv nu, ganska skönt att bara ha två småbarn att hålla reda på nu.

Pappa och Camilla var här en stund förut och fikade lite eftersom pappa fyller 52 år idag! Börjar bli gammal gubbe nu.

Ikväll ska jag kolla på film, äta chips och dricka ICA-cola. Och så ska jag försöka mörda bort min huvudvärk.

Det är alldeles strax dags för Olivers middags-vila. Lite lugnare i huset lär det nog bli då. Sen ska jag ringa Mia och säga "come, get your son!" så att jag får lite tid tillsammans med Ticke, Kevin och Tindra.

Lite senare på eftermiddagen kommer förhoppningsvis min syster Sofie och lille Jack-Dylan hit och hälsar på. Blir lite middag tillsammans och så kommer hon eventuellt sova här. Men som sagt; Vi får se hur det blir med det. Sofie är ju helt nyförlöst, så hon lär ju vara riktigt trött.

Hörs sen!

..but it seems I cannot let you go..

Ibland är ungar världens underbaraste små ting. Jag älskar dom här barnen jag är barnvakt åt. Jag älskar min egen son. Men just nu ger dom mig en huvudvärk som inte ens Citodon tar bort.

Jag kan inte låta bli att tänka på dig hela tiden. Du är min Don Juan eller Romeo, men bara i mina tankar. Förbjuden frukt är alltid godast, och du var lite förbjuden. Eller ja, ganska mycket. Fast vi är bara kompisar. Jag tycker bara om dig som kompis, för jag pallar inte mer just nu. Jag vill vänta och se. Någon gång lär det väl växa upp någonting igen, men kanske inte med dig? Gosh, I really miss you.

Jag väntar på brev. Det vet ni. Jag väntar och väntar, men det kommer ju aldrig något. Kan bero på att jag postade brevet till honom i onsdags. Kan ju hända att han inte har fått brevet ännu, dom kanske har såna där postdagar? Jaja, i vilket fall som helst så kommer han ha läst brevet innan fredag om en vecka. Frågan är bara om han kommer svara på det..?

Vad har jag gett mig in på egentligen? Tre småbarn, varav två stycken är 2½ snart och en är 3 år. En 6-åring. Äh, vadå? Det här är väl ingenting? Ticke bråkar (som vanligt) vid frukosten, Kevin geggar med mackan, Oliver gråter så fort man säger till något av dom andra barnen och Tindra är... Tindra är bara Tindra. En liten minipolis som ska se till att det är lugnt och stillsamt. Shit, kaffet har inte börjat verka ännu, men det gör väl det så småningom. Ungarna ska snart få kläder på sig och sen får dom leka bäst fan dom vill.

Jag håller mig på tryggt avstånd ett tag till, ute på balkongen med andra ord.